Behovet av ved var under gruvans storhetstid ofantligt stort och sysselsatte med stor sannolikhet fler människor än vid själva gruvbrytningen. Ved användes vid tillmakning, till byggnationer i gruvan i form av stödjande timmer och till blossen som arbetarna använde för att lysa sig fram i mörkret. Under 1600-talet gick det åt ca 3000 bloss per dag.

Det största vedbehovet fanns dock i hyttorna som slukade träkol. Detta medförde i sin tur splittrade familjer och ett enormt slit för kolarna som tillbringade långa perioder i enkla övernattningskojor i skogslandskapet. Den totala åtgången ved per år under 1600-talet, kan översättas till 11.000 timmerlastbilar med släp som vi ser på vägarna idag.

 

Faluns närområde blev med tiden så hårt avverkat att man bestämde att en radie av en mil från gruvan skulle reserveras för gruvans direkta behov. Kolmilor förbjöds därför inom denna radie. Detta område kom att kallas fredsmilen och består av 112 stenrösen varav många finns kvar än idag.

Läs mer om fredsmilen här…www.fredsmilen.se